Staten behöver växla upp för samhällets motståndskraft

Efter en allvarlig it-attack mot Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, 2024 blev det tydligt för oss att staten saknar ett effektivt system för att hantera misstänkta avtalsbrott när staten drabbas. Vi lämnar därför förslag till regeringen om hur hanteringen av avtalsbrott med omfattande konsekvenser för staten bör förändras.

Den 18 januari 2024 drabbades Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket av en allvarlig ransomwareattack via it-leverantören Tietoevry. Attacken slog ut centrala system, inklusive myndighetens diarium, och krypterade flertalet säkerhetskopior.
De ekonomiska och praktiska konsekvenserna blev omfattande – både för TLV:s verksamhet och för samhället i stort.

TLV:s krishantering fungerade väl. Vi kunde göra avsteg från våra normala processer, vilket var avgörande för att undvika ännu större skador, särskilt eftersom attacken påverkade systemet för utbyte av läkemedel på apotek. Genom en nära samverkan med läkemedelsföretagen, apoteksföretagen och läkemedelsdistributörernas kunde vi hitta tillfälliga lösningar så att patienterna inte drabbades.

Ett systemfel

Men det blev också tydligt hur sårbar en mindre myndighet är när den tvingas hantera en kris som denna. Vi kraftsamlade internt och kunde även ta hjälp av andra myndigheter, men i slutändan stod vi väldigt ensamma. Vid mycket allvarliga händelser riskerar konsekvenserna för staten att bli betydande.

TLV:s erfarenheter visar att det saknas ett fungerande system för att hantera misstänkta avtalsbrott och skadeståndsanspråk när staten drabbas. Det är inte rimligt att en enskild myndighet ska bära hela bördan – ekonomiskt, juridiskt och organisatoriskt – vid en kris som har långtgående konsekvenser för staten. Det är ett systemfel som måste rättas till.

Central funktion behövs

Vi föreslår därför att regeringen ger Justitiekanslern eller Kammarkollegiet i uppdrag att bevaka statens rätt vid misstänkta avtalsbrott som medför betydande skada. En sådan central funktion skulle kunna samordna insatser, hantera juridiska processer och säkerställa att staten agerar kraftfullt när leverantörer brister i sina åtaganden.

Det handlar inte bara om rättvisa för en enskild myndighet – det handlar framför allt om att skydda skattebetalarnas pengar och upprätthålla förtroendet för statens förmåga att hantera tvister med anledning av misstänkta avtalsbrott.

Staten måste växla upp

Det finns en uppenbar risk att leverantörer inte gör sitt bästa för att leva upp till sina skyldigheter och att staten då råkar ut för kostnader och andra skador till följd av bristande leveranser. Vid mycket allvarliga händelser riskerar konsekvenserna för staten att bli betydande.

I dag saknas både incitament och resurser för mindre myndigheter att driva rättsprocesser, vilket innebär risk för att statens rätt inte tillvaratas. Det finns även en risk att leverantörer till staten inte gör sitt yttersta för att leva upp till sina skyldigheter. Det är risker vi inte har råd att ta.

Regeringen bör också säkerställa att sekretesslagstiftningen möjliggör effektivt informationsutbyte mellan myndigheter vid misstänkta avtalsbrott. Utan detta blir samverkan omöjlig, och statens möjligheter att agera kraftfullt försvagas ytterligare.
Myndigheter ska inte behöva stå ensamma när staten drabbas. Staten behöver växla upp – för rättssäkerheten, för skattebetalarna och för samhällets motståndskraft.

Agneta Karlsson, generaldirektör, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket

Hanna Abrahamsson chefsjurist, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket

Läs debattartiklen på Altinget Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.