Tandvårdsstöd
Det finns två tandvårdsstöd, det statliga tandvårdsstödet som riktar sig till hela den vuxna befolkningen och tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift som ges till vuxna med särskilda behov av tandvårdsinsatser. Tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift finansieras av regionerna.
Statligt tandvårdsstöd
Det statliga tandvårdsstödet är statens bidrag till den enskildes tandvård. Det ska upprätthålla en god tandhälsa och ge tandvård till en rimlig kostnad, för de med stora behov. Stödet består av tandvårdsbidrag och högkostnadsskydd.
Tandvårdsbidraget delas i det allmänna tandvårdsbidraget (ATB) som alla vuxna har rätt till och det särskilda tandvårdsbidraget (STB) som endast vissa grupper med högre risk att utveckla munsjukdomar kan få. Högkostnadsskyddet består av den allmänna tandvårdsersättningen (ATE) som gäller för alla vuxna och den särskilda tandvårdsersättningen (STE) som endast riktas till personer från det året de fyller 67 år. Den delen av högkostnadsskyddet som rör åldersgrupp 67 år och äldre, kallas för förstärkt högkostnadsskydd.
Referenspriserna styr hur hög ersättningen blir
Referenspriserna ska också göra det lättare för dig att jämföra priser på tandvård. Det är dessa priser som ligger till grund för hur mycket ersättning du får som patient. Om tandläkaren har ett högre pris än referenspriset får du som patient betala mellanskillnaden själv. För de tandvårdsåtgärderna dock som ingår i den särskilda tandvårdsersättningen (STE) för åldersgruppen 67 år och äldre, får inte tandläkaren eller tandhygienisten ta ett högre pris än referenspriset.
Tandvårdsstödets olika delar
Tandvårdsstödet omfattar dig som är 20 år eller äldre. Det består av:
- Det allmänna tandvårdsbidraget, som ska uppmuntra vuxna att regelbundet besöka tandläkare för undersökning och förebyggande vård. Bidraget är 300 eller 600 kronor per år, beroende på din ålder.
- Det särskilda tandvårdsbidraget, som ger stöd till förebyggande vård till patienter som på grund av vissa sjukdomar eller funktionshinder löper ökad risk att få problem med tänderna.
- Högkostnadsskyddet med allmän tandvårdsersättning som innebär patientens sammanlagda kostnader för ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder, beräknade enligt 2 kap. 4 § andra stycket lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd, under en ersättningsperiod överstiger 0,0507 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor, lämnas allmän tandvårdsersättning med
- 50 procent av den del av de sammanlagda kostnaderna som överstiger 0,0507 prisbasbelopp, avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor, men inte 0,2534 prisbasbelopp, avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor, och
- 85 procent av den del som överstiger 0,2534 prisbasbelopp, avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor.
Om tandläkaren tar ut ett högre pris än referenspris för någon åtgärd som ingår i behandlingen får du inte tandvårdsstöd för denna överskjutande del.
Högkostnadsskyddet beräknas för de åtgärder som du får gjorda under en period på tolv månader. Du kan själv bestämma att en ny ersättningsperiod ska börja innan den tidigare perioden har löpt ut, vilket kan vara fördelaktigt om du står inför en större behandling.
- Högkostnadsskyddet med särskild tandvårdsersättning (förstärkt högkostnadsskydd), för patienter i åldersgruppen 67 år och äldre, som innebär att behandlingen inte får kosta mer än referenspriset. Patienten betalar då 10 procent av referenspriset och staten ersätter de resterande 90 procenten. Detta gäller för de flesta tandvårdsbehandlingarna (som fyllningar, tandborttagningar, rotfyllningar, tandlossningsbehandlingar osv.) medan undersökningar, förebyggande tandvård samt fast tand- och implantatstödd protetik bakom tandposition 5 ersätts med allmän tandvårdsersättning.
Exempel på beräkning av tandvårdsstöd för patient mellan 20 och 66 år
En behandling består av åtgärder som sammanlagt har ett referenspris på 20 000 kronor. Tandläkarens pris i detta exempel är 26 000 kronor. Eftersom du är yngre än 67 år har du rätt till allmän tandvårdsersättning. Du behöver betala 3 000 kronor för att komma upp till högkostnadsskyddets första nivå.
Av kostnaderna mellan 3 000 och 15 000 kronor, det vill säga 12 000 kronor, betalar du 50 procent vilket blir 6 000 kronor. Av de kostnader som överstiger 15 000 kronor, det vill säga 5 000 kronor, betalar du 15 procent vilket blir 750 kronor. Du står också för mellanskillnaden av priset tandläkaren tar ut och referenspriset, vilket i detta exempel är 6 000 kronor.
Du betalar därmed totalt 15 750 kronor (3 000 + 6 000 + 750 + 6 000) för en behandling som kostar totalt 26 000 kronor. Du har då fått 10 250 kronor (20 000 – 9 750) i allmän tandvårdsersättning från högkostnadsskyddet för den utförda tandvården.
Allmänt (ATB) eller särskilt tandvårdsbidrag (STB) kan användas för att bekosta del av behandlingen.
Exempel på beräkning av tandvårdsstöd för patient 67 år eller äldre
En behandling består av åtgärder som sammanlagt har ett referenspris på 20 000 kronor. Eftersom du fyller 67 år i år, har du rätt till förstärkt högkostnadsskydd, och kan därmed få både allmän och särskild tandvårdsersättning. Den delen av behandlingen som ingår i den allmänna tandvårdsersättningen har ett referenspris på 6 000 kronor. De resterande 14 000 kronor av den totala kostnaden ingår i den särskilda tandvårdsersättningen.
Vi börjar med att beräkna den allmänna tandvårdsersättningen. För undersökningar, förebyggande tandvård och annan tandvård som inte ingår i särskild tandvårdsersättning, gäller den allmänna tandvårdsersättningen precis som för alla vuxna oavsett ålder. Den delen av behandlingen har ett referenspris på 6 000 kronor men tandläkarens pris är 9 000 kronor, dvs. 3 000 kronor dyrare än referenspriset.
Du behöver betala 3 000 kronor för att komma upp till högkostnadsskyddets första nivå. Av de resterande 3 000 kronor enligt referenspris, betalar du 50 procent vilket blir 1 500 kronor. Du står också för mellanskillnaden av priset tandläkaren tar ut och referenspriset, vilket är 3 000 kronor.
Du betalar därmed 7 500 kronor (3 000 + 1 500 + 3 000) för den delen av behandlingen som kostar 9 000 kronor. Du har då fått 1 500 kronor (7 000 – 5 500) i allmän tandvårdsersättning.
Vi beräknar nu den resterande delen av behandlingen som ingår i den särskilda tandvårdsersättningen. Den delen har ett referenspris på 14 000 kronor och nu får inte tandläkaren ta ett högre pris än referenspriset. Av dessa 14 000 kronor betalar du 10 procent, vilket är 1 400 kronor och staten ersätter resten.
Du betalar därmed 1 400 kronor för den delen av behandlingen som kostade 14 000 kronor och får 12 600 kronor i särskild tandvårdsersättning.
Din totala kostnad för en behandling som kostar 20 000 kronor enligt referenspriser är alltså 8 900 kronor (7 500 + 1 400) och du får 14 100 kronor i tandvårdsersättning (1 500 allmän och 12 600 särskild). I din totala kostnad ingår också mellanskillnaden av tandläkarens pris och referenspriset (3 000 kronor) för den delen av behandlingen som inte ingår i den särskilda tandvårdsersättningen.
Allmänt (ATB) eller särskilt tandvårdsbidrag (STB) kan användas för att bekosta del av behandlingen.
Alla barn och ungdomar har fri tandvård till och med det år de fyller 19.
Regionerna ger efter en individuell prövning stöd till följande grupper i form av tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift:
- Personer som har vissa långvariga sjukdomar eller viss funktionsnedsättning.
- Personer som har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser eller som omfattas av LSS.
- Personer som behöver tandvård som ett led i vissa sjukdomsbehandlingar.
- Personer som får viss oralkirurgisk behandling.
Asylsökande och papperslösa flyktingar har rätt till akut tandvård. De betalar 50 kronor i patientavgift per besök.
Sidinformation
- Senast uppdaterad
- 11 december 2025