Rättsliga ställningstaganden
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets tar fram rättsliga ställningstaganden i frågor när rättsläget är oklart.
TLV:s rättsliga ställningstaganden rör den lagstiftning som myndigheten tillämpar i sin verksamhet. Syftet är att åstadkomma en enhetlig tillämpning av lagstiftningen och skapa förutsebarhet för de aktörer som berörs av den. De rättsliga ställningstagandena är inte bindande för till exempel domstolar.
Rättsliga ställningstaganden görs mot bakgrund av det som gäller när de beslutas, och kan ändras eller upphävas.
Rättsligt ställningstagande: apotekens försäljningspris (AUP) och leveranskostnader
TLV har tagit fram ett rättsligt ställningstagande som behandlar frågan om vilka leveranskostnader till konsument som ska anses ingå i apotekens försäljningspris som TLV beslutar, när apoteken säljer läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna och som apoteken därmed inte får lägga till som extra påslag för konsumenten.
TLV har inom ramen för ställningstagandet inte bedömt kostnader och priser avseende extempore- och licensläkemedel.
Frågor och svar om det rättsliga ställningstagandet
Varför har TLV tagit fram ett rättsligt ställningstagande?
TLV har sett ett behov av att klargöra hur myndigheten ser på möjligheten för öppenvårdsapotek att ta ut extra avgifter från konsumenter för leverans av läkemedel inom läkemedelsförmånerna.
Varken författningstext, förarbeten eller TLV:s tidigare uttalanden ger stöd för att öppenvårdsapotek, utöver den av TLV fastställda så kallade handelsmarginalen, får debitera konsumenten extra kostnader.
Vad innebär det rättsliga ställningstagandet för öppenvårdsapoteken?
Syftet är att tydliggöra hur TLV ser på den aktuella frågan utifrån gällande lagstiftning. Genom ett rättsligt ställningstagande klargör TLV hur myndigheten tolkar en viss rättsregel. Rättsliga ställningstaganden är bindande för TLV och i myndighetens verksamhet, men är inte bindande för till exempel domstolar.
Om rättsläget ändras så kan ett rättsligt ställningstagande komma att ändras. Det kan till exempel bli aktuellt till följd av en dom eller om lagstiftningen ändras.
Vad är slutsatsen i det rättsliga ställningstagandet?
I korthet är slutsatserna följande:
Utgångspunkten är att den som har tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel till konsument så snart det kan ske ska tillhandahålla samtliga förordnade läkemedel, och samtliga förordnade varor som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. (öppenvårdsapotekens så kallade tillhandahållandeskyldighet). Det framgår i 2 kap. 6 § 3 lagen om handel med läkemedel och därtill anslutande förordning (2009:659) om handel med läkemedel.
Vid utlämnande direkt på ett öppenvårdsapotek ska läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna inte kosta den enskilda konsumenten mer än det försäljningspris som TLV har fastställt. Det gäller även vid utlämnande inom 24 timmar enligt 10 § förordningen om handel med läkemedel. Detta ingår i apotekens tillhandahållandeskyldighet. Extra kostnader får alltså inte debiteras konsumenten.
Det finns inga hinder i förmånslagstiftningen mot att apotek debiterar konsumenter för frivilliga tjänster, som till exempel är relaterade till leverans. Vid distanshandel med läkemedel, det vill säga detaljhandel med läkemedel som innefattar distribution från ett öppenvårdsapotek till en konsument när konsumenten inte får tillgång till varan i öppenvårdsapotekets lokaler, kan alltså kostnader för sådan distribution tas ut av konsumenten, men kan inte räknas in i högkostnadsskyddet. Detta gäller också vid distanshandel vid akut behov, som kan medföra extra kostnader för ett apotek. Sådana kostnader får inte belasta läkemedelsförmånerna.
Får apotek ta ut extra avgifter för läkemedel som inte ingår i läkemedelsförmånerna?
TLV reglerar bara priser på läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna. För läkemedel utanför läkemedelsförmånerna är det fri prissättning.