Xeljanz oral lösning ingår i högkostnadsskyddet med begränsning

Xeljanz oral lösning (tofacitinib) för behandling av så kallad juvenil idiopatisk artrit och juvenil psoriasisartrit ingår i högkostnadsskyddet med begränsad subvention. Begränsningen innebär att Xeljanz endast subventioneras när behandling med TNF-hämmare gett otillräcklig effekt eller inte är lämplig.

Juvenil idiopatisk artrit (JIA) är den vanligaste inflammatoriska ledsjukdomen hos barn. Juvenil psoriasisartrit är både en ledsjukdom och en hudsjukdom med symtom som liknar de som kännetecknar psoriasis. Symtomen kan visa sig med fläckar av fjällande hud som ofta sitter över armbågar, knän och i hårbotten. Hudsjukdomen kan börja före eller efter att lederna drabbats. Tofacitinib, som är det aktiva ämnet i Xeljanz, hämmar de så kallade januskinaserna JAK1, JAK2 och JAK3 vilket minskar inflammationen och därmed symtomen.

TLV bedömer att relevant jämförelsealternativ till Xeljanz oral lösning (vätska som sväljs) är RoActemra i beredningsformen intravenös infusion (dropp), eftersom läkemedlet används i störst utsträckning för den aktuella patientgruppen och även ingår i högkostnadsskyddet.

TLV bedömer att Xeljanz har jämförbar effekt med RoActemra för patienter med JIA och juvenil psoriasisartrit baserat på en indirekt jämförelse. En kostnadsjämförelse visar att behandlingskostnaden för Xeljanz oral lösning är lägre jämfört med behandlingskostnaden för RoActemra intravenös infusion. Dessutom finns en sidoöverenskommelse mellan företaget och regionerna som innebär att kostnaderna för användning av Xeljanz minskar.

Utifrån behandlingsrekommendationer är Xeljanz en läkemedelsbehandling för patienter där behandling med TNF-hämmare gett otillräcklig effekt eller inte är lämplig. Företaget har ansökt om begränsad subvention och har endast kommit in med hälsoekonomiskt underlag för patienter där TNF-hämmare inte är ett relevant behandlingsalternativ.

TLV beslutar att Xeljanz oral lösning subventioneras och ingår i högkostnadsskyddet med begränsad subvention och gäller endast när behandling med TNF-hämmare gett otillräcklig effekt eller inte är lämplig.

Beslutet gäller från och med den 25 mars 2022.